Flyttat lite växter här hemma.
Märkt att när jag pysslar i trädgården i min egen takt och för min skull så mår jag riktigt bra.
Idag tänkte jag dock så jäkla fel när jag gjorde det, tillslut blev det att jag stressade och höll på för att bli klar innan sambon kommer hem och för att inte sambon skulle behöva göra allt själv....och för att han skulle bli glad och tacksam att det blivit gjort.
Jag vet ju så väl att han inte hade haft något emot att få göra det själv för han gillar med att fixa i trädgården men nu blev det som det blev.

Nästa gång får tankarna bli rätt.

Idag gick jag ut starkt med både huvudvärk och ångest så fort jag vaknade.
Lämnade barnen och tog med mig hunden på en tripp i skog och kust.

Detta fick mig att bli lugn och fylld med hopp.

Då var den dagen här.
Barnen är på fritids och dagis och jag är själv hemma med hunden.
Vi började såklart med att vakna lite för sent än vad vi brukar men vi försökte ändå ta det lugnt. Det resulterade ju dock i att jag inte tog min medicin så när jag kom till Ica så drog och slet det i kroppen.
Tog mig igenom handlingen riktigt bra iaf men ångesten är påtaglig nu i kroppen.

Nu ska jag då inte göra någonting, tur solen är framme...kan jag slappa i den.

Lyckades bli avslappnad i solstolen trots miljoner tankar på drift och somnade nästan en stund men sen fick jag hämta boken och försvinna in i den.

Har gått förvånansvärt lätt att göra ?ingenting? om vi bortser från lämna barnen, handla, tvätta en maskin tvätt och förbereda maten till ikväll så känner jag att jag kunnat koppla av en hel del även om det är mycket funderingar men jag hoppas ju på att hitta en lösning i all kaos.

Usch nu kommer den krypandes.
Man vill fira min födelsedag nästa vecka men ärligt talat så vill jag inte själv det. Några vill jag ska ha kalas några vill vi ska på restaurang för att jag inte ska behöva göra nåt.
Jag vill bara få vara i fred, kan man få det?

Vaknade med nackspärr, gör ont som fan.
Idag är det bara jag och den stora tösen hemma för stunden. Sambon är och fiskar och den lilla tösen är med sin kompis.
Vi får snart med besök av en kompis till stora tösen och hennes mamma.
Börjar känna mig rätt trött nu bara men lite kaffe i systemet om en stund så håller jag ett tag till.

Tänk vad lite sällskap kan göra att ångesten hålls på avstånd. Vara själv gillar jag verkligen inte, bara tanken får mig att bli orolig och rädd.
Jag måste dock lära mig, säger de?.
Vet inte det jag. Tror morgondagen blir svår om jag inte hittar nått att skingra tankarna med. En hobby kanske inte vore så dumt.
Har funderat mycket på vad jag gillar, vad jag mår bra av och som jag kan göra helt själv.
Att fotografera är en sak jag gillar och att vara i naturen där det är lugnt och stilla...sååå jag kanske ska försöka kombinera de två.
Kameran i mobilen funkar ju hur bra som helst att ta snygga bilder med, tror det skulle kunna bli bra terapiarbete för mig.

Usch ja, nu är snart denna dagen slut och imorgon börjar allvaret...jag ska vara själv. Jag har hunden hemma men kommer det räcka för att inte rasa ihop?
Jag kanske borde rasa ihop???
Det känns som att jag stretar emot hela dagarna och det gör mig helt slut, men hur fanken stänger jag av det då? Så jag kan rasa samman menar jag? Jag måste tillåta mig att bli svag, släppa all kontroll och bryta ihop. Men det är så fruktansvärt skrämmande.

Sovit halvbra i natt. Mycket som väckt mig, djur och åska bland annat.
Kände av ångest snabbt efter uppstigning så tog en tablett 8:30. Huvudet är rörigt just nu, hoppas det lugnar sig snart.

Känner av pulsen mycket i kroppen, är ett surrande i huvudet hela tiden med.

Vi beslöt oss för att lämna hemmet och se om jag kunde finna ro vid havet.
Vi hittade en avskild plats där det var lugnt och tyst. Kändes som ångesten bara flög iväg, iaf den stunden.

Kom kompisar med lite mat som vi grillade och umgicks en stund. Helt kravlöst och bara lugn och ro. Det blir alltid lite jobbigt efter jag ätit så måltiderna fortsätter att vara ett problem men jag har kunnat äta fler gånger under en dag än tidigare plus att jag kan känna mig hungrig så det är framsteg.

Om jag ska sammanfatta dagen så har det nog varit den bästa på de här dagarna med medicin. Var lite bökigt i förmiddags men när vi kom iväg och jag fick va i naturen någon timme så har resten av eftm/kvällen varit lugn

Idag har varit en relativt bra dag bortsett från några förvirrade ögonblick där minnet svek mig och efter middagen på kvällen som blev rätt sen när ångesten blev mycket påtaglig med yrsel, bultande och bankande i kroppen.
Vi firade i goda vänners lag från 12-22 och jag tycker jag klarade det över förväntan.

Dag 4 21/6
Nu är klockan 07:40.
Somnade igår vid 22:30 och vaknade 07:10
Tänkte sätta mig i lugn och ro med en kopp kaffe och vika lite tvätt, ingen stress.
Började slå som tusan i kroppen och huvudet började mala efter bara 5 plagg.
Jag gör kanske allt i ett för snabbt tempo?
Ska kanske försöka å göra allt lite överdrivet sakta och se om det går bättre då?

Då är eftermiddagen här, dagen har gått bra fram tills jobbet ringde och började ställa tusen frågor jag inte kan svara på. Ångesten slog till direkt med bultande, bankande och stickningar.
Blockerade numret så jag kan släppa det nu.

Haft en rolig stund med töserna.
De skulle tvunget göra en food challenge.
Jag har inte skratta så mycket på länge, den stora tösen klöktes så fort hon fick nåt i munnen. Var jätte kul! Jaja, tänk ni vilken elak mamma hon är bara...Det var ända vansinnigt roligt. :-)
Skönt å garva ordentligt, det gör gott i själen.

Sitter och försöker tänka positiva tankar inför framtiden, alltså inte jätte långt fram nu utan morgondagen och nästa vecka som säkert kommer erbjuda utmaningar.
Imorgon ska det firas midsommar hos goda vänner och jag oroar mig för hur mycket jag kommer orka. Vara här hemma å göra vad som faller mig in är en sak men där ska jag hålla emot alla känslor och obehag hela dagen och kvällen. Kan bli tufft.

Nästa vecka ska töserna till dagis och fritids?
Det skrämmer mig mest, det är ju dom som håller ihop mig...eller för dom jag håller ihop. Tänk om jag rasar samman helt om jag slappnar av när de inte är hemma?!? Det gör mig livrädd.
Tänk om jag inte tar mig upp igen?
Positiva tankar var det ja?positiva.

I ett försök att slappna av och lämna all oro oc rädsla tog familjen och packade picknick och drog ut i naturen.

Lyssna på barnen som leker snällt, ljudet av vinden och vattnet som rör sig i strandkanten.
Tärnor son skriar och insekter som surrar, det är smörjmedel för själen.