Vaknade med nackspärr, gör ont som fan.
Idag är det bara jag och den stora tösen hemma för stunden. Sambon är och fiskar och den lilla tösen är med sin kompis.
Vi får snart med besök av en kompis till stora tösen och hennes mamma.
Börjar känna mig rätt trött nu bara men lite kaffe i systemet om en stund så håller jag ett tag till.

Tänk vad lite sällskap kan göra att ångesten hålls på avstånd. Vara själv gillar jag verkligen inte, bara tanken får mig att bli orolig och rädd.
Jag måste dock lära mig, säger de?.
Vet inte det jag. Tror morgondagen blir svår om jag inte hittar nått att skingra tankarna med. En hobby kanske inte vore så dumt.
Har funderat mycket på vad jag gillar, vad jag mår bra av och som jag kan göra helt själv.
Att fotografera är en sak jag gillar och att vara i naturen där det är lugnt och stilla...sååå jag kanske ska försöka kombinera de två.
Kameran i mobilen funkar ju hur bra som helst att ta snygga bilder med, tror det skulle kunna bli bra terapiarbete för mig.

Usch ja, nu är snart denna dagen slut och imorgon börjar allvaret...jag ska vara själv. Jag har hunden hemma men kommer det räcka för att inte rasa ihop?
Jag kanske borde rasa ihop???
Det känns som att jag stretar emot hela dagarna och det gör mig helt slut, men hur fanken stänger jag av det då? Så jag kan rasa samman menar jag? Jag måste tillåta mig att bli svag, släppa all kontroll och bryta ihop. Men det är så fruktansvärt skrämmande.