Sovit halvbra i natt. Mycket som väckt mig, djur och åska bland annat.
Kände av ångest snabbt efter uppstigning så tog en tablett 8:30. Huvudet är rörigt just nu, hoppas det lugnar sig snart.

Känner av pulsen mycket i kroppen, är ett surrande i huvudet hela tiden med.

Vi beslöt oss för att lämna hemmet och se om jag kunde finna ro vid havet.
Vi hittade en avskild plats där det var lugnt och tyst. Kändes som ångesten bara flög iväg, iaf den stunden.

Kom kompisar med lite mat som vi grillade och umgicks en stund. Helt kravlöst och bara lugn och ro. Det blir alltid lite jobbigt efter jag ätit så måltiderna fortsätter att vara ett problem men jag har kunnat äta fler gånger under en dag än tidigare plus att jag kan känna mig hungrig så det är framsteg.

Om jag ska sammanfatta dagen så har det nog varit den bästa på de här dagarna med medicin. Var lite bökigt i förmiddags men när vi kom iväg och jag fick va i naturen någon timme så har resten av eftm/kvällen varit lugn

Idag har varit en relativt bra dag bortsett från några förvirrade ögonblick där minnet svek mig och efter middagen på kvällen som blev rätt sen när ångesten blev mycket påtaglig med yrsel, bultande och bankande i kroppen.
Vi firade i goda vänners lag från 12-22 och jag tycker jag klarade det över förväntan.

Dag 4 21/6
Nu är klockan 07:40.
Somnade igår vid 22:30 och vaknade 07:10
Tänkte sätta mig i lugn och ro med en kopp kaffe och vika lite tvätt, ingen stress.
Började slå som tusan i kroppen och huvudet började mala efter bara 5 plagg.
Jag gör kanske allt i ett för snabbt tempo?
Ska kanske försöka å göra allt lite överdrivet sakta och se om det går bättre då?

Då är eftermiddagen här, dagen har gått bra fram tills jobbet ringde och började ställa tusen frågor jag inte kan svara på. Ångesten slog till direkt med bultande, bankande och stickningar.
Blockerade numret så jag kan släppa det nu.

Haft en rolig stund med töserna.
De skulle tvunget göra en food challenge.
Jag har inte skratta så mycket på länge, den stora tösen klöktes så fort hon fick nåt i munnen. Var jätte kul! Jaja, tänk ni vilken elak mamma hon är bara...Det var ända vansinnigt roligt. :-)
Skönt å garva ordentligt, det gör gott i själen.

Sitter och försöker tänka positiva tankar inför framtiden, alltså inte jätte långt fram nu utan morgondagen och nästa vecka som säkert kommer erbjuda utmaningar.
Imorgon ska det firas midsommar hos goda vänner och jag oroar mig för hur mycket jag kommer orka. Vara här hemma å göra vad som faller mig in är en sak men där ska jag hålla emot alla känslor och obehag hela dagen och kvällen. Kan bli tufft.

Nästa vecka ska töserna till dagis och fritids?
Det skrämmer mig mest, det är ju dom som håller ihop mig...eller för dom jag håller ihop. Tänk om jag rasar samman helt om jag slappnar av när de inte är hemma?!? Det gör mig livrädd.
Tänk om jag inte tar mig upp igen?
Positiva tankar var det ja?positiva.

I ett försök att slappna av och lämna all oro oc rädsla tog familjen och packade picknick och drog ut i naturen.

Lyssna på barnen som leker snällt, ljudet av vinden och vattnet som rör sig i strandkanten.
Tärnor son skriar och insekter som surrar, det är smörjmedel för själen.

Hej!
Hoppas alla hade en trevlig midsommar igår.
Vi hade det riktigt bra vill jag påstå :-)
Här kommer fortsättningen på min dagbok

Dag 3 20/6
Somnade senare vaknade tidigare.
Idag hade vi tid att passa, kl 09 skulle lilla tösen på inskolning inför skolstarten.
Det fick igång pulsen och alla som har barn vet att inget ska gå enkelt när man har en tid att passa.
Medicinen fick jag i mig strax efter 08 skulle jag tro, kände inga större obehag av den men så hade jag ju inte tid att känna efter heller.
På gott eller ont?

När vi kom hem efter lämnat lillan och hämtat ett släp hos en kompis kände jag mig lite krossad och att bitarna hamnat i fel fack. Jag visste inte vad jag skulle göra, vad vi sagt och bestämt. Hade svårt att ta in vad sambon och den stora tösen sa och svaren blev nog både korta och fel.
Är väldigt lätt att missuppfatta och missuppfattas.

Vi hade som plan att vi skulle handlat tillsammans så jag skulle känna mig lugn och ha någon att kolla av så vi fått med oss allt men tiden flög iväg så vi fick släppa på den planen.
Barnen och jag fick hjälpas åt i stället men det gick hyfsat bra, jag fick med allt (och lite annat) utom filen jag hade på listan med hem.
Det tog dock var enda gnutta av energi å styrka jag hade att inte tappa mig själv där inne så nu känns det som jag sprungit ett maraton och haft en 4 timmars tenta direkt efter varandra.

Nu har klockan hunnit bli 17. Jag och barnen har ätit middag, ja jag åt faktiskt med. Av någon anledning är det lättare att äta och känna sig sugen på något senare på eftm/kvällen så jag äter desto mer då än innan på dagen.
Har lyckats rengöra köket efter oss och plockat upp lite från golven men nu har jag nog gjort vad kroppen och knoppen orkar med för dagen.

Stickningarna i ansiktet å känslan av att bli strypt har hållit i sig några timmar nu.
Frustrationen över att barnen (mest den lilla) inte lyssnar på mig får det att ?knaka? i huvudet på mig och när jag höjer rösten pga det kommer det flimmer framför ögonen och hela rummet och situationen känns plötsligt overklig.

Klockan är 19 och jag känner mig förvånansvärt klar i huvudet. Inte alla så mycket ?lösdrivande tankar? som igår, detta glädjer mig.
Torr i munnen och pirr i ansiktet men det kan jag ta om jag får vara klar i huvudet.

Kom på nu ca 2 timmar senare att jag inte tagit tablett nr 2 idag, är kanske därför jag känt mig piggare ikväll??!? Ska jag ta den nu eller skita i den???
Efter att ha diskuterat det med min man beslöt jag mig för att ta den så jag äter lika många varje dag tills det börjar kännas hanterbart.

Nedbäddad å super trött.
Ångestens obehag trängde sig på för två timmar sen och har nu dragit ur mig den lilla energi jag hade kvar.
Får bli att stänga igen de blå och vakna först till midsommar ;-)

Önskar er alla en festlig sådan med sill och potatis och mängder av jordgubbar.

Godnatt

Tog första tabletten kl 9 efter viss tvekan, ville inte få samma effekt som kvällen innan med trötthet och känslan av att vara ostadig. Har svårt att medicinera mig överlag så det krävs en viss övertalningsförmåga innan jag ger med mig själv.
Effekten blev dock bättre än väntat, tröttheten kom först vid 12 och inte lika hårt som kvällen innan. Lagade lunch till oss. Vilade mellan 12:30-13:10, somnade aldrig, hjärnan och kroppen gick på högvarv.

Tog tablett nr 2 kl 15 då det bultade, slet och drog i kroppen och inga ?tankar ville va stilla?. Kände mig lite fumlig igen denna gången och hade svårt att hitta orden och få ut dom rätt. Och tankarna fortsatte att hålla låda.
Orkade ta en promenad på 30 min med stora tösen (kände mig stolt) men kände ett viss obehag i kroppen en stund efter vi kommit hem men sen lugnade det sig.
Nu känner jag mig torr i munnen, trött och det drar och sticker i ansiktet. Funderar på att ta en tablett till men vill gärna försöka hålla mig till två om dagen. Avvaktar och tar hellre en om jag har svårt att sova.

För övrigt är det fortfarande jobbigt att äta, känner ingen hunger och vill helst inte äta då det får mig att må dåligt efteråt med skuldkänslor (kan det va?!?) svårt att sätta fingret på vad jag känner.

Funderar även mycket på vad jag är bra på, vad jag duger till, vad kan jag? Kommer inte på något av större värde, inget att skryta med liksom. Tänker även på Vad andra tycker om mig? Hur andra ser på mig? Hur JAG tror de tänker å ser på mig ska väl tilläggas att jag menar.
Vet inte om jag kom fram till något av värde där heller?!?
Som sagt mycket tankar som avlöst varandra och mest bara stökat till det ännu mer i huvudet idag.

Nu ska jag försöka sova, kl 22:55 utan att ta en till tablett...

Idag (måndags) fick jag diagnosen Ångest på min lokala vårdcentral. Sjukskrivning i 2 veckor till att börja med och medicinering, 2 tabletter om dagen, 3 vid behov samt remiss till samtalsterapi.
Ordinerad vila och återhämtning.
Hur gör jag det då?
Jag har ju två barn, en man, hund å katt som alla behöver att jag är på topp.
De kommer ju först, inte jag. Eller?!?

Jo, enligt läkaren som pekade med hela handen och slog den i bordet och sa;
?Om du inte börjar sätta dig själv först nu så kommer du bli ännu sämre och vad är du då för nytta för dina barn och din man??

Grät som ett barn, kände mig värdelös, dum, korkad ja allt du kan tänka dig. Skam, skam att jag låtit det gå så långt och skam för att jag inte är starkare, skam för att jag inte kan jobba, skam för att jag inte orkar med hemma. Ja Skam....för att jag inte orkar med mig själv.